Twitters (Johanna Koljonens) #prataomdet muterade snabbt från mikrobloggandet till ett massmedialt meme där histrioniker, mediahoror och exhibitionister glatt hoppade på tåget och 'delade' berättelser om självupplevda sexuella kränkningar. Det verkar som om Ronnie Sandahl är den ende mannen i världen som aldrig någonsin sagt "hora", att döma av den uppsjö av misogyna kommentarer som fällts och vidarerapporterats.
Buzzen kring #prataomdet känns som ytterligare en av dessa meningslösa symbolaktiviteter - odla mustasch mot prostatacancer, byt din profilbild till ett gulligt djur om du avskyr barnamord, "copy-paste det här Dala Lama-citatet till din status update för att visa att du ogillar diktatorer med kärnvapen" - som cirkulerar och vidarebefordras av lata människor som vill känna sig som bättre medborgare. Dessutom anas en viss voyeurism i all uppmärksamhet kring#prataomdet: visst är det lite kittlande med "unga" kvinnor som talar om sex? Sånt säljer lösnummer.
Det verkar också som om alla har glömt att sedan internet blev en integrerad del av våra liv har det redan funnits en arena där det #pratatsomdet oavbrutet. Det är väl själva pudelns kärna - forum FINNS ju redan en masse för alla viktimiserade frilansare därute. Framför allt har vi ju sedan åtminstone 35 år andra vågens feminister att tacka för den faktiska öppenhet som råder kring gubbslemmighet i Sverige. Det känns som om #prataomdet uppfinner hjulet en gång till och tror att inget har rullat förut.
Sexuella trakasserier, övergrepp och kränkningar förekommer frekvent och skall inte förringas, men inte heller utnyttjas för meningslöst brus i en mediahype. Tråden hade initialt potential att bli intressant eftersom den utforskade motsättningen mellan å ena sidan den, ofta ambivalenta och självrannsakande personen som upplevt obehag av sexuella närmanden, trakasserier eller rena sexuella övergrepp och å andra sidan den personen som stod för kränkningen, och som i många fall verkat vara omedveten om att de passerat gränsen. Diskussionen hade också potential att utforska de juridiska distinktionerna. Det dröjde dock inte länge innan #prataomdetmest handlade om dåligt sex och bakfylleångest.
Integritet är för wusses, för att parafrasera Gordon Gekko, så, ja, PRATA OM DET; om det har någon terapeutisk funktion att blogga eller twittra om "det", gör då det, men, som det heter: snacka går ju. #prataomdet är ingen samhällsomstörtande verksamhet - om man inte ser till att #prataomdet med rätt personer; jurister, politiker och till och med de där obehagliga typerna med våldsmonopolet; snuten.
Inbilla er inte att #prataomdet gör livet lättare för Ella, 14 år, i Osby bara för att ett löst nätverk av urbana, medievana personer biktar sig offentligt.
Efter att ha fått 90 000 invites till sidan eller gruppen Att prata om det på Facebook fick jag morrande nog och startade en egen sida. Sidan heter Håll käften om det, men det är naturligtvis ren retorik, inte en åsikt. Med tanke på att svart humor är en sällsynt gäst i affekterade ämnen gör jag givetvis alltså bort mig nu. It's on the house.
Inlägg
