Det verkar stå rätt still i mitt huvud för närvarande. Alltså griper jag efter ett halmstrå som jag allt oftare verkar gripa efter nuförtiden: gamla urklipp. Idag kör vi några sköna kontaktannonser.
Kontaktannonser i sig känns ju som en anakronism, men uppenbarligen sätter folk fortfarande in sådana. Fördomsfullt tänker jag mig att det förmodligen är elallergiker som vägrar sätta sig vid datorer och dejtingsajter, men nu när jag skriver meningen inser jag att jag förmodligen har rätt. Kolla bara:
Allting ter sig mycket mystiskt. Undrar om han fick några svar?
Jag tror den här killen har rätt stor chans att få ligga. Med sådana meriter torde väl varken autistiska eller normala kvinnor tveka att kontakta killen? Dessutom tror jag att ordet "kattägare" kan trigga en hel svarsstorm från ensamma kivnnor, autistiska som normala, från hela riket.
Här är min enda fråga: vad har hon egentligen tänkt att de ska GÖRA på operan med den där motorsågen?
Och bara för att pigga upp oss: en bild på två gamla hjältar. Vad hände egentligen med den hederliga "roliga historien?"
Jag vet inte om ni minns, men för ett tag sedan bestämde jag mig för att läsa om de böcker som jag trodde format mig (i kombination med genetisk belastning, substans(miss)bruk, avgörande livshändelser och resten av de komplexiteter som skapar en, eh, vuxen person).
Boken jag valde att börja med var John Kennedy Tooles Dumskallarnas sammansvärjning. Eftersom jag varit strängeligen upptagen med Mario Kart och Livet har det tagit ett tag för mig att samla mig och skriva om nästa bok jag valde att läsa.
Förklaringen kanske ligger i att nästa bok jag valde att läsa var Röda Rummet av vårt bittre nationalhelgon August Strindberg. Alltså hoppar jag från Ignatius Reilly till Röda Rummets protagonist Arvid Falk ganska exakt etthundra år bakåt i tiden.
Det tar mig ungefär fyra sidor att inse att jag de facto aldrig någonsin har läst Röda Rummet. Jag antar att jag trodde jag gjort det eftersom den var obligatorisk läsning på gymnasiet. Faktum är att jag till och med kan minnas ungefär var jag slutade läsa boken vid förra försöket; det var någonstans på sidan fyra, ungefär på raden som hänvisade till Maria Kyrkas "mjältsjuka klang".
Icke desto mindre läser jag hela boken nu, för bättre sent än aldrig. Och det är ju en alldeles utmärkt bok. Dessutom har jag som antagligen först i det kända universum upptäckt en mängd paralleller mellan Dumskallarnas Sammansvärjning och Strindbergs genomskådande av sin samtid. Liksom Ignatius Reilly rabulerar över samtiden får sig varenda samtidsfenomen en ordentlig känga av Strindberg (jag noterade på sidan 121 att inte en enda företeelse Arvid Falk stött på fram till dess hade beskrivits med någon form av gillande).
Suffragetter, bohemer, kapitalister, försäkringsbolag, filosofer, häradshövdingar, skriftställare, förlagsredaktörer, kotterier, skådespelare, konstnärer, parlamentsledamöter, präster, "fina fruar", judar; alla är de av samma skrot och korn, precis som Ignatius Reilly konstaterade missnöjt hundra år senare. Falks tragiske vän och filosof Olle Montanus hemsöks t.o.m. på ett lika corny sätt av polisen trots sin uppenbara oskuld, precis som stackars Ignatius.
Nu lämnar jag mina paralleller till Dumskallarnas Sammansvärjning. Röda Rummet är ju en bok som klarar sig alldeles utmärkt utan mina dåraktiga associationer (men kanske inte utan sitt historiska sammanhang). Jag känner mig inte hemma i 1800-talets senare decennier och finner det därför svårt att säga något om den kultursfär Arvid Falk lever i. Klart är dock att han bestämmer sig för att lämna sitt trygga ämbetsmannayrke för att bli "litteratör" (skribent) och blir därmed betraktad som mer eller mindre vansinnig.
Jag lämnar den egentliga handlingen åt sitt öde. Ni får nöja er med mina intryck av boken i stället.
Sällan har jag läst en så rolig (och samtidigt deprimerande) beskrivning av byråkrati. Franz Kafka's got nothing on den här killen. Parlamentssammanträdena fick mig faktist att skratta så att jag grät.
Även de s.k. kulturarbetarna roar i sin ständiga benägenhet att vända kappan efter vinden för att få sina alster publicerade, eller sina konstverk finanserade. Olle Montanus, skulptör och filosof, är väl den herre som trots sin eftersatta hygien längst blir sina ideal trogen. Han överger till och med konsten för filosofin, vilket slutligen dödar honom (man blir inte rik av att filosofera...). Även Arvid Falk ger upp sina ideal och ingår snart åter i borgerskapet, bland annat genom att gifta sig ståndsmässigt. Falks omvändelse tillbaka till borgerligheten är väl den delen av boken jag har svårast att förstå; några veckor i skärgården, ett illa stavat brev från en "nattfjäril" (där hon ber honom om pengar) som han tror han är kär i, att skärgårdsbefolkningen förefaller tycka honom vara en dåre då han vill bli du och broder med dem - detta verkar räcka för att Falk skall vända tillbaka till tryggheten i den borgerliga gemenskapen.
Jag är medveten om att detta inte är någon briljant analys, men någon sådan aspirerar jag icke heller på. Jag vill helt enkelt bara förmedla att Röda Rummet var så överraskande bra, och kändes så modern, att jag önskar att den vore obligatorisk läsning i gymnasiet. Ha. Ha. Nej, men den borde åtminstonde vara obligatorisk läsning för den som har humor, ogillar byråkrati, hyckleri och som vill se rätt intressant ut på tunnelbanan. Jag ger denna bok fem av fem möjliga mjältsjuka toner från Maria kyrka.
Nästa alster jag ger mig på följer en inre logik: jag ska skriva om Klas Östergrens Gentlemen. I denna bok får ju Klas (som han även heter i Gentlemen) i uppdrag att skriva en modern version av Röda Rummet. Jag har redan börjat läsa den, naturligtvis, och ordet "luguber" har på 32 sidor redan förekommit två gånger. Luguber. Ett utmärkt ord.
Jag tänkte göra det lätt för mig ikväll genom att köra lite kära gamla urklipp som jag sparat genom åren. Jag valde att inte lägga ut mina egentliga favoriter, Hemmets Journals "Mitt bästa tips", där man kan lära sig sådant som att ha diskmedlet i närheten av diskhon för en enklare vardag. Ni får lite mer avancerade klipp (well...),om än ofta scannade på snedden.
Vi kan börja med detta något tvivelaktiga klipp:
Det här med att raser skulle ha olika egenskaper känns lite... Bergen-Belsen. Faktum är att eufemismer inte verkar vara särskilt populära i veckotidningarna:
Och ja, beställer man slagfällan "Ihjäl" så är det nog ihjälslagning man är ute efter.
Denna gamla Buster-favorit har följt mig genom åren:
Vem ÄR denne mystiske Ingmar??? (Ja, det är klart jag fattar att det är en dyslektisk hårdrockare som skrivit inlägget, så ni behöver inte förklara att det är Yngwie).
Jag är inte den som inte retar upp mig på småsaker, men det HÄR?
Bli döv, kärring. Ingmar Malmsten kan nog hjälpa till.
Det här sista urklippet är det som förvirrar mig mest. Hade alltså Isaac Newton en hund, som inte bara kunde lösa integraler utan även sätta eld på lösöre (eller rent av folk han inte gillade)? Snälla, om du har en förklaring, ge mig den.
Men jag bjuder ändå på ett post scriptum, trots att det sannolikt till uppenbarligen är skapat av ett troll. Det gör det lite mindre roligt, men jag skrattar åt det ändå...
Denna helt fantastiska presentation hittade jag på happypancake idag:
Presentation
Ibland så känner jag mig ensam och då funderar jag på att skaffa mig en partner, men fem minuters surfande på Happy Pancake och den känslan går över. Det är rent absurt vilka relationsmässiga vrak man ser här. Feta primadonnor med fem år kvar till klimakteriet och steriliteten som har en absurt överlägsen attityd och enorma krav på en eventuell partner.
Trettio-någonting ensamma mammor som inte längre kan hänga på Sture eftersom de har blivit knullade och dumpade av en player och som nu letar efter en tvåbent måltidskupong som kan försörja dem och deras koltroll. Ensamma WT-mammor med tre barn, alla halvsyskon och alla dysfunktionella i något avseende. Executivebiatchar som inte fattar att på jobbet är de chef men hemma är de en kompanjon. Speciellt den sorten kryllar det av på betalsajter som mötesplatsen och e-kontakt. De kvinnorna tycks tro att det här med att träffa en man är som att shoppa online. Add item to cart. Checkout. Icke.
Det gemensamma problemet de alla har är att de inte är den sortens människor konstruktiva och samarbetsdugliga män vill ha en relation med. Det är ju inte meningen att det ska vara en nettokostnad att vara ihop med någon jämfört med att vara ensam utan att man får en synergi tillsammans så att man vinner mycket mer än vad man förlorar.
Det är ingen slump att det är ett sådant sug efter kvinnor som är under trettio - de bra exemplaren, de som är relationsdugliga, är mer eller mindre bortsugna från marknaden efter trettio."
Bara ett geni kan ha komponerat detta. Gift dig med mig. I'm in the book. Look up the number.
Jag ska göra en lite pinsam bekännelse och det är att jag brukar frekventera gravt pornografiska sajter. Nej. Men jag brukar i alla fall ge mig ut på såna där "dejting-sajter" men dejtar väldigt sällan någon därifrån eftersom lejonparten av eligable men består av debila imbeciller. Har de smak, ser de ut som Professor Frink. Ser de ut som Vince Vaughn beskriver de sig själva som "tokroliga seglare som gillar tjejer med skinn på näsan men som vågar vara kvinnliga".
Shiddushim = jewish dating
Grejen är att jag brukar lägga ner lite krut på att skriva en ordentlig presentation på de där ställena (Spray och Happy Pancake (idiotiskt namn)) så att jag ska slippa mail av typen: "Hej, jag är hant verkare, hård rockare och har psoriasis, ska vi sex-chatta?" eller "Tjena bruden, snygga tuttar på bilden. Ska vi ta en kaffe?" eller helt enkelt "Hej. Ska vi knulla?" (Av de tre typ-mailen föredrar jag det mer direkta "Ska vi knulla?"). Men, min ambitiösa (och, om jag måste erkänna det, aningen otrevliga) presentation verkar inte ha någon som helst effekt. Senaste mailet jag fick idag löd som följer "Hej, hur mås det?" Punkt. Finito. Slut. "Jo, tack. Börjar misstänka att mänskligheten är doomed, men annars helt okej." Nej, naturligtvis svarar man inte på de här mailen.
Vissa snubbar, gärna från Södermalm och som arbetar inom "media" eller "marknadsföring" tycker uppenbarligen att det är jättejobbigt att de letar brudar på dejtingsajter (precis som jag kan tycka) och gör sitt bästa för att göra sina bilder hemliga så man får be om dem och anonymiserar sitt privatliv å det grövsta. Vissa saker kan man ju räkna ut ändå. Om personen som favoritfilm har lagt in "Amelie från Montmarte" är han antingen HELT devoid of humor, eller försöker listigt få ligga genom att plantera en tjej-film. Man kan också räkna ut om personen är störd av andra variabler: om t.ex. favoritboken är Elementarpartiklarna av Michel Houllebecq bör ju vederbörande spärras in och inte surfa på internet likt en varg efter Rödluvan.
Och sen är det det där med vad man ska kalla sig på sajten. Den bästa nicken jag har sett hittills är Allan Smithee men tyvärr var personkemin mellan honom och mig inte så cool (han var jättelång med jättelånga tänder och cineast, givetvis). Ett annat nick som vann mitt hjärta var den 22-åriga tjejen som kallade sig Fruktansvärd. Killen på Spray som kallade sig Patrick Bateman hoppas jag att det inte gick så bra för vad gäller ragg. Sen undrar man ju lite över en kille som kallar sig Joe Swanson (den paraplegiske snuten i Family Guy) har för agenda egentligen?
Jag gör en lista på favoritnick helt enkelt: - "Älskarina, 37" är ju en favorit men av medlidande - Hatt-jake,30 år (kommentarer överflödiga. Merän: "jaså, du gillar h'n'b, hatt-och-blås?" - Teratolog, 43 år. Jag frågade honom om han verkligen var expert på missbildningar men det visade sig givetvis att han bara gillar den där Teratologen. Annars kanske han hade varit något för mig. - Undertaker, 36 år - Backdoor, 39 år (well, vad ska man tro?) - Jonglerar, 32 år - Rajtantajtan, 56 år - Sagge, 28 år - Gollum-Fia, 24 år (lycka till!) - Senil, 18 år - Taco-party, 29 år - Gaffatejp, 27 år - Apokalyps, 59 år - Dolphinsong, 46 år
Jag har noterat en oroväckande trend: fler och fler nicks antar Tolkien/WoW-synonymer. Å andra sidan behöver det ju inte vara oroväckande för då kan man ju scrolla förbi dem rätt snabbt.
Jag har också funderat lite över vinnande nicks som ni är fria att använda: - Bortamatch - Elallergiker - Ignatius_Reilly - Demiurgen - Tantric_love
.jpg)
Inlägg
