Mat, dryck, man, kvinna

Jag är så jävla trött på köksöar, knivset, fiktiva framställningar av matlagning som nåt sensuellt (I've got news for you: det blir BAJS sen, hur sensuellt är det?), gamla pundande musiker som kokar tuppar, Jamie Oliver, oliver, livsnjutare, single malt, Nigella, Gordon Ramsey, Guide Michelin-guider, dejter som tycker det är ett halvt förspel att koka en 'mustig' pastasås, kvällstidningsbilagor om grillning, pretentiösa kokböcker i coffeetable-format och framför allt är jag trött på att man betraktas som idiot om man inte är intresserad av "spännande mat". Ge mig fiskpinnar och potatismos, för guds skull, om jag nu måste äta. Varför finns det inte astronautpiller? Den absolut sämsta formen av umgänge är Middagen, och bara av den anledningen att jag slipper parmiddagar tänker jag förbli singel resten av livet. Och gud nåde den man som bjuder ut mig på middag. Ska det liggas vill jag ha sprit och rohypnol, ingen sprängd anka.

I have spoken.



"I vars fitta man får in ett matsalsbord..."