söndag 30 januari 2011

Google maps locates me, therefore I am!



Som ungefär sist i världen har jag skaffat en s.k. "smart phone", en iPhone. De första dagarna var jag väldigt nära att självantändas över dess ondskefulla användarovänliga simkorts-synkronicering, för att inte tala om hur ohanterlig den är för mig som saknar alla former av finmotorik. Det är ett under att jag kunde ringa med t o m gamla kobratelefoner, så fortsättningsvis kommer mina sms att vara mycket korta och av typen "hr edu qw3ewrsett Waltrrrrrrrrrrs skriiiuidgskor??-.Dagijs t ishall imrgn." Om jag ska ringa någon vars nummer jag bara har på en lapp lär jag aldrig lyckas få numret rätt, så länge inte någon konstruerar en app som låter mig fotografera lappen och som sedan automatiskt lägger in den i min telefonbok som siffor (detta skulle iofs också vara svårt för mig, eftersom jag inte ens kan hålla telefonen stilla nog för att ta ett foto som går att avkryptera).

Och vad är upp med Apples snålhet med möjligheter att importera egna bilder från fil? Visst, en del appar låter dig skicka DERAS bilder till andra, men vad hjälper det mig när mormor omedelbart vill ha en bild på Walter som nyfödd? Tror hon skulle bli rätt lack om jag istället skickade en bild från LOL-pics med en skärmdump som visar Adolf Hitler som en Top Rated Girl.

Men... Föutsägbart nog börjar jag dock inse telefonens storhet. T.ex. tycker jag det är oerhört futuristiskt och campy Orwellskt med platsläsarfunktionerna (även om det var lite deprimerande att se att jag under tre dagar endast rört mig i en radie om 25meter kring mitt eget hem). Jag känner mig som en utrotningshotad bald eagle som någon har satt ett microchip på, det är ju stenhårt! Konsekvent laddar jag hem varje app som vill ha platsinformation för att kunna bevaka mig. Jag finns! Google maps can locate me, therefore I am! T-shirt-store i Skrapan erbjuder mig en tygväska för en krona - donc, je suis!

Ändå kan jag inte låta bli att fundera på det här med apparna. Det finns ju oändliga möjligheter! Om jag ändå kunde programmera! Här är mina topp-3 bästa ideér:

1. iWank

Detta är ett spel, oerhört simpelt, men ändå genialt! Principen är bara att, tja, med hjälp av ett eller flera fingrar på touch screenen så snabbt, rytmiskt
och effektivt som möjligt wanka av iPhonen. Givetvis måste det ändå finnas ett utfall av en mängd olika iPenisar/iKlitorisar som alla kräver olika teknik - kanske måste man trycka på "lube"-knappen i vissa fall, i andra inte osv. Men i gratisversionen får det vara basic: man ska sitta som en idiot och dra fingret upp och ner på skärmen. Snabbt. Jättesnabbt. Jag misstänker att apple inte kommer att gilla den här idén så grafiken fick ju vara obefintlig, och the money shot kan ersättas med en glad trudelutt eller catch phrase. Kanske t.o.m världens töntigaste fras kan användas: Boo Yeah!!!

2. Daily Emo Affirmations

App-butiken kryllar ju av olika "dagens-citat", "daily affirmations", "motivational quotes", "Bible quote of the day", "Einstein qoute of the day", "Funny quote of the day" etc i oändlighet. Jag avser dock att skapa en app som dagligen skickar en emo-affirmation: Vissa dagar kan det vara något så simpelt som "You suck!" eller "You really should carve your initials into your thigh, nutcase!"; andra dagar kan vi ta det till en mer intellektuellt utmanande nivå med citat som den alltid lika briljante Ciorans uppmuntrande "It is not worth the bother of killing yourself, since you always kill yourself too late" eller "Since all life is futility, then the decision to exist must be the most irrational of all" .
Förresten, ju mer jag tänker på det, så behöver nog E.M. Cioran en "Cioran Quote of the day"-app alldeles själv; the king of one-liners!
Anywho, Nietzches "Hope in reality is the worst of all evils because it prolongs the torments of man" kommer naturligtvis också att poppa upp en dag hos emo-prenumeranten, kanske dagen efter ett simpelt men kraftfullt "CUNT!!!"

3. Neologism-detektorn

Egentligen är nog det här mer ett verktyg för redaktionen på DN: det är ju sedan länge känt att när ett nytt svenskt ord (alltså antingen en anglicism, eller ett nyskapat eller svenskifierat ord i.e. en neologism) dyker upp i DN för första gången så betyder det att "early adopters-early discarders" skrockar sarkastiskt och tänker "meh, så jäkla 11 månader sen!".
Den här appen är således tänkt att scanna ett antal sajter (Flashback, Nöjesguiden, svenska twittrare i den demografiska gruppen "Stockholmare födda 1980-1985 och som har fler än 500 followers och som har läst fristående kurser i humaniora, helst filmvetenskap"; appen ska också kunna leta sig in i hårddiskarna hos svenskar som är med i Facebook-gruppen om tv-programmet "The Wire" (då fångar vi upp lingot hos de lite äldre neologism-pionjärerna), och, typ feber.se - ja, ni fattar).

Det här är en, som det nu är modernt att kalla sig som entreprenör, filantropisk app - vi kommer nu att till morgonkaffet slippa få ord som MILF eller bukkakke förklarade för oss tre år efter vi slutade använda det.

Ja, det var väl det jag hade att säga. I have spoken. Boo yeah!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar