lördag 18 september 2010

Go, Ingmar Malmsten!

Jag tänkte göra det lätt för mig ikväll genom att köra lite kära gamla urklipp som jag sparat genom åren. Jag valde att inte lägga ut mina egentliga favoriter, Hemmets Journals "Mitt bästa tips", där man kan lära sig sådant som att ha diskmedlet i närheten av diskhon för en enklare vardag. Ni får lite mer avancerade klipp (well...),om än ofta scannade på snedden.

Vi kan börja med detta något tvivelaktiga klipp:



Det här med att raser skulle ha olika egenskaper känns lite... Bergen-Belsen. Faktum är att eufemismer inte verkar vara särskilt populära i veckotidningarna:



Och ja, beställer man slagfällan "Ihjäl" så är det nog ihjälslagning man är ute efter.

Denna gamla Buster-favorit har följt mig genom åren:



Vem ÄR denne mystiske Ingmar??? (Ja, det är klart jag fattar att det är en dyslektisk hårdrockare som skrivit inlägget, så ni behöver inte förklara att det är Yngwie).

Jag är inte den som inte retar upp mig på småsaker, men det HÄR?



Bli döv, kärring. Ingmar Malmsten kan nog hjälpa till.

Det här sista urklippet är det som förvirrar mig mest. Hade alltså Isaac Newton en hund, som inte bara kunde lösa integraler utan även sätta eld på lösöre (eller rent av folk han inte gillade)? Snälla, om du har en förklaring, ge mig den.



Men jag bjuder ändå på ett post scriptum, trots att det sannolikt till uppenbarligen är skapat av ett troll. Det gör det lite mindre roligt, men jag skrattar åt det ändå...



Vågar man forwarda till Leif Pagrotsky?

4 kommentarer:

  1. Med tanke på att Paggan tillhör det utvalda folket också, så lär han ju uppskatta en tripp dit för att rota runt i askan med sina knubbiga dvärgfingrar (usch så anti-semitiskt).

    SvaraRadera
  2. Herregud. Jag hade glömt det där sista klippet. Det är ju helt obeskrivligt. *gråter av skratt.* Faktiskt ytterst tveksamt om man kan forwarda till Paggan.

    SvaraRadera
  3. Jag har en liten anekdot om den sista annonsen. Jag fattar inte riktigt hur det här med kontaktannonser funkar så jag tolkade siffrorna "166024" som ett telefonnummer som jag givetvis ringde. Puckat, jag vet.
    En man svarade, och jag förklarade att jag "ringde på annonsen". Han hade givetvis ingen aning om någon annons, men blev plötsligt misstänksam och sa att det kanske var hans fru som hade satt in en (kontakt-)annons. Mannen ville veta mer om vad som stod i annonsen. Jag stammade fram något om "resesällskap",men att det hela säkert var ett missförstånd, och slängde sen på luren (ringde givetvis från skyddat nummer). De är säkert skilda idag.
    MVH, Anders C

    SvaraRadera