"My Sister, My Love: The Intimate Story of Skyler Rampike (P.S.)" by Joyce Carol Oates

Julafton 1996 "kidnappades" och mördades en sexårig liten skönhetsdrottning (jo, hon tävlade i sånt som Miss Congeniality och Prettiest smile ad infinitum) i Boulder, Colorado. Hennes namn var JonBenet Ramsey och hon var dotter till en av stadens mest inflytelserika familjer. Först hittade mamma Patsy ett brev där det krävdes lösensumma för att hon skulle släppas (skrivet på familjens eget telefonblock) men någon timme senare, när mordplatsen var fullständigt nedlusad av löst folk (à la OJ-fallet) släpptes JonBenets fader (som enligt all rättspsykiatrisk gärningsmannaprofilering borde betraktats som om inte misstänkt ör flickans bortförande så i alla fall inte som en av utredningsstyrkan) iväg för att söka igenom huset en gång till. John Bennet (varifrån JonBenet fått sitt smakfulla namn) kom några minuter senare stapplande uppför trappan med ett barnalik i armarna. Och det här stör mig något. Jag ser framför mig hur han håller henne ömt i båda armarna, vyssjande, som en baby. Icke så. John Bennet lyfte helt enkelt upp JonBenet i armhålorna och höll henne så långt ifrån sig han kunde. Jon Benet hade en storebror, Burke, och det är ur hans perspektiv Joyce Carol Oates har valt att berätta "sin" version av som må ha hänt den där natten 1996. Klarlagt är i alla fall att JonBenet dog av ett kraftigt slag mot huvudet och inte av den primitiva garott som lämnats runt hennes hals; klarlagt är också att hon vid sex års ålder fortfarande var kronisk sängvätare och att hon året innan hon dog besökt sin husläkare sjutton gånger.

På flickans kropp fanns inga spår av sperma, däremot hade hon haft urinavgång och rättsläkaren menade att någon "möjligen" hade försökt penetrera hennes underliv med ett träredskap.

JonBenet Ramsey fallet väckte mycket uppmärksamhet, framför allt på grund av den finkänslighet man visat familjen Ramsey innan Jon Benet hittades (då det ju är väl underbyggt att barn oftast mördas av sina föräldrar) och även eftersom the Ramseys tidigt skaffade advokater, ett mediateam och försökte belägga ett antal närstående med munkavle. Men trots åratal av arbete är fallet fortfarande olöst. Patsy Ramsey (som jag sätter mina pengar på) är död nu; hon fick ett åter fall i den äggledarcancer hon "mirakulöst" botats från några år tidigare.

När man ser bilderna på JonBenet (de värsta är väl bortrensade från nätet nu, men vissa med klar sexuell anspelning finns kvar) undrar jag bara: vad i helvete tänker folk på? Ja, det är kul att klä ut sig till vuxen när man är sex år men att spendera upp till fyrtio timmar i veckan med att träna på att bete sig som en crackhora längs Rt 61 är väl att ta i. Nog för att jag skulle vilja vara en Southern Belle men nån måtta får det vara.

Så då kommer vi till Joyce Carol Oates bok. Hon har gjort den lilla skönhetsprinsessan till skridskoprinsessa, i tighta gymnastikdräkter gnistrande av strass. Brodern, vars historia detta tänks vara (och som IRL trots sin ringa ålder, elva år, misstänktes för mordet), lämnar mig egendomligt oberörd. Och jag undrar om det är meningen? Försöker Oates beskriva en familj där allting var yta men egentligen bara tomt (eller ruttet) under skalet?

Habilt" är ett ord som väl egentligen bara betyder "tekniskt kunnig men helt utan känsla". Tänk "kristen musiker". Jag tycker det är lite av Oates problem; hon skriver så jävla bra att det inte behövs så mycket substans, egentligen. Nu är ju jag besatt av fallet boken bygger på, och jag har svårt för genren skönlitteratur som bygger på "riktiga händelser" (typ Blonde (gäääääsp) och American Wife. Undantaget är ju naturligtvis Truman Capotes In cold blood. Mitt främsta problem med boken är nog att jag inte förstår vad Oates VILL med boken. Skuldbelägga någon? Analysera ett brott? Kritisera de sociala strukturerna i midddleclass America? Det blir nog mitt omdöme: Jag vet inte.

Ingen har någonsin anklagat mig för att ha god smak.