fredag 11 juni 2010

Good guys go home!

Det finns ett gäng nötter i Svensk offentlighet som, säkert välvilligt, skor sig på skenhelighet. Den som förkroppsligar det här klockrent är Stefan Einhorn.
I bokform kläcker denne, det medger jag, vänlige man klyscha på klyscha med råd om livet. Dessa "råd" är i nivå med vad min 4-årige son redan har etablerat som etiska axiom; Var snäll mot andra. Hjälp andra. Lyssna ibland. Ni vet, typiska judeo-kristna värderingar.

Författarna av den här typen (Åsa Nilsonne är väl ett annat exempel) är ofta efterfrågade och beundrade föreläsare, och håller föreläsningar där kulturtanterna halkar runt på galonen och tycker att ... allt... är... så... fint. "Why can't we all just get along??? som Rodney King, bless his heart, gjorde till odödliga ord 1992".

Och vilken inspiratör han är, föreläsaren! "Nu", tänker kulturtanten, "ska jag gå hem och predika det jag hört för ointresserad anhöriga och kanske för Ulla, hon har ju cancer. Då blir hon nog glad." Och någonstans i kulturtantens hjärna tänker hon lite, litegrann att kanske Ulla fick cancer för att hon låtit de dåliga energierna ackumuleras i... höger bröst, eller om det var vänster.

Jag ska nu visa en power point-bild från en av Einhorns föreläsningar. Och minns, folk betalar för detta.




Ja. Vad skulle ni betala för att kolla på en föreläsning baserad på såna power-points? Själv skulle jag kräva en iPad bara för att närma mig föreläsningslokalen.

Jag vet att Stefan Einhorns föräldrar båda var överlevare, och jag tror att han försöker göra Viktor Frankls slutsatser utifrån studier av koncentrationslägeröverlevare tillgängliga på ett lite populistiskt sätt. Frankl var en österrikisk läkare av judiskt ursprung som tvingades arbeta som psykiater i Theresienstadt; han arbetade även i Auschwitz och Dachau, framför allt med självmordsprevention. I lägren förlorade han sin hustru och sina föräldrar. Efter kriget grundade Frankl logoterapin som betonar människans vilja att leva även under fullkomligt horribla omständigheter. Frankl skrev också boken Viljan till mening.

Det är en fin tanke att tillgängliggöra Frankl för kulturtanterna/skäggnissarna. Men varför infantiliseringen? (Okej, här är ju det uppenbara svaret "för att folk är idioter", men ändå.) Kan ingen låta Einhorn hålla sina föredrag på förskolor och låta, tja, Ann Heberlein (som jag i och för sig inte heller gillar) sköta pep-talksen för kulturnissarna. Jag ser fram emot en framtid av kulturtanter med otvättat hår, otvättade tishor och som bränner sig själva med cigaretter när de tömt en bag-in-a-box.

Förresten, Heberleins nya bok heter En liten bok om ondska. Jag tvivlar starkt på att det finns minsta inslag av humor i valet av den titeln.

Och en sak till: om en person till säger att jag liknar Ann Heberlein svarar jag inte för följderna.

2 kommentarer:

  1. Kanske beror den infantila tonen på att projektet från början inte alls varit riktat till allmänheten utan istället mynnar ur ett desperat försök att komma till rätta med den egna kassa personligheten. Typ note-to-self i dagboken, "Stefan, skärp dig nu för en gångs skull och börja le lite ansträngt när andra pratar även fast du tycker att du är bättre än dem". En vanlig missuppfattning är nämligen att Stefan Einhorn själv är vänlig. Stefan Einhorn är INTE vänlig. Stefan Einhorn är en av de drygaste och ovänligaste små personer jag någonsin träffat, en riktigt osympatisk och självgod liten man. Antagligen har han först lurat sig själv med sina powerpoints och sedan insett den ekonomiska potentialen.

    SvaraRadera
  2. Du kan ha en poäng, Mattias. Jag har ju själv sett honom föreläsa under medicinutbildningen och hans gaggande om att man som läkare Måste PRATA OM GUD didn't fly well med mitt medlemsskap i Humanisterna.
    Jag tycker Stefan kunde gjort en egen powerpoint som han subliminalt tittar på hemma: varje bild ska visa orden ÖDMJUKHET och JAG HAR INTE ALLLTID RÄTT tiotusen gånger per natt.

    SvaraRadera