"Liam Gallagher, Liam Gallagher, din bror väntar i receptionen."

We're so gay we don't even know it.

Jag tror nu att jag kanske har stött på essensen av white trash. På landet dyker grannens två ungar upp. Jag frågar vad de heter.
- Liam, säger unge ett.
- Noel, säger unge två och petar sig i näsan.

Jag himlar lite lätt med ögonen (inte så obvious att ungarna ser, eftersom jag är snäll) och tänker "Herregud, döpa sina ungar efter två håriga rockbröder!" (och ignorerar helt frankt att min egen son är döpt efter en tjock, våldsbenägen, judisk konvertit tillika Vietnamveteran i en Coen-film).

Så kommer Liam och Noels föräldrar förbi.
"Ni måste VERKLIGEN gilla Oasis", kommenterar jag. Två par ögon med döda, oförstående blickar synar mig.
"Vad är Oasis?" säger pappan.

Det blir nästan en ontologisk fråga, eller en koan, när han lägger fram det så. Vad ÄR Oasis? Och att jag känner så måste vara ett tecken på emotionell mognad, för tidigare i livet hade jag nog tänkt om dessa föräldrar att "douche bags borde inte få döpa sina barn". Men nu; ja, herregud, vad ÄR Oasis?