Programming Chandler

Jag sparkade undan några igelkottar, viftade bort en lövhög och ett fågelbo och lyckades lokalisera en cykel utanför friggeboden. Sen gav jag mig ut på den riktiga Öländska landsbygden. I början kändes det bara för dumt; som om jag var med i ett ovanligt pretentiöst och postmodernt filmskoleprojekt, en syntes av The harder they come (vad är UPPE med alla Öländska rastafaris?), Plötsligt i Vinslöv och Cocoon - en 250-årig dam på flakmoped körde förbi mig mitt i en lövskog där alla träden virats in i något kokongliknande insektsväv.

Och sedan fick jag flow och kunde fortsätta min Douglas Coupland-bashing som rullat på repeat i huvudet sedan jag läst ut Hey Nostradamus. Jag har läst ALLA Coupland-böcker och anser mig nu kunna presentera "Douglas Coupland-generatorn®":

1. Identifiera ett samtida nordamerikanskt fenomen (t.ex. "ironi", "programmerare", "kitsch", "Columbine-massakern, "HIV" eller varför inte "japanofili").

2. Presentera ett gäng avsexualiserade, anemiska protagonister och låt dem leva i fullständig alienation, men totalt in tune med allt som är hipsterish, i.e. punkt 1.

3. Presentera en eller flera ytterligare protagonister som står för allt som är motsatsen till protagonisterna i punkt 2. Låt dem gärna vara släkt med punkt 2-lirarna.

4. Spendera några kapitel med att låta figurerna i punkt 2 och 3 missförstå varandra. Ibland kan du istället låta några punkt 2-lirare ha lite samarbetsproblem.

5. Spendera några kapitel med att sentimentalt kontemplera samtiden.

6. Låt sedan plötsligt samtliga personer uppvisa en fullständigt obegriplig känslomässig utveckling och mognad. Till exempel kan två alienerade personer ur punkt 2 inleda en jättefin relation eller starta en egen IT-konsultbyrå där man kan ha bilder på Conway Twitty på väggen. "Det roliga kontorets decennium", som någon beskrev 90-talet.



"Ladies and gentlemen, Mister Conway Twitty!"

Vanligare är dock att någon från punkt 2 förenas i lyckligt samförstånd med någon ur punkt tre; det skulle till exempel kunna vara en homosexuell svart programmerare som lättar sitt postmoderna hjärta för en högerkristen white supremacist slash bilmekaniker från Kentucky varpå det visar sig att de har mer gemensamt än NÅGON kunnat ana (yeah, right).

7. Avsluta boken riktigt kanadensiskt hoppfullt och trevligt, till exempel genom att låta alla som startat IT-konsultbyrån bli vänner med sina föräldrar eller få en total men menlös make-over.

Jag har själv försökt förutspå vad Couplands nästa bok kan tänkas handla om och jag är så gott som övertygad om att det kommer att handla om en rasistisk Toronto-entreprenör som åker till Pakistan där han lagt ut all programmering på sitt företag på entreprenad. Där kommer han att att möta sju pakistanska programmerare som arbetar för 50 cent i timmen, men som uppvisar fantastiska kunskaper i nordamerikansk populärkultur. Detta förvånar den rasistiske entreprenören och gör honom ödmjukt medveten om hur liten världen har blivit med alla sociala media, och att vi alla är lika innerst inne, dvs vi vill alla dricka kaffe från Starbucks och kollar i hemlighet på reruns av Melrose place och Vänner. Entreprenören åker tillbaka till Kanada som en bättre människa och konverterar till islam. Snäll islam. Kanske kommer boken att heta Programming Chandler.

Detta kommer att hända. Believe you me. Och minns var ni läste det först.