So. Jag kom nyss hem från lilla hotellbaren på Malmen. The Pharmacy spelade. Med en trummis som ser ut som Animal i Mupparna, en pytteliten sångare/gitarrist utan hals och en keyboardist som ser ut att egentligen höra hemma i en Waldorfklass framstår bandet faktiskt som nån slags parodi på amerikanska indieband i nån high school film. "Complaint rock", som Alicia Silverstone säger i Clueless. Men! Trots detta (eller kanske tack vare detta, eftersom jag börjar bli gammal och nostalgisk) var det psykedeliska lilla garagebandet från Seattle (som av någon anledning sägs komma från New Orleans på det alltid lika tillförlitliga Wikipedia) en lisa för själen.
Konstigt nog fanns det knappt en själ som kunde lisas på stället. Vad är det med folk? Gratis indierock! Och himmel, det är så pinsamt när amerikanska band försöker få nån slags respons från publiken, som är upptagen med att se ut som om de i själva verket är på något annat, häftigare ställe.
"How are you doing tonight?"
Bister tystnad från publiken. Bara den efterblivne killen som hade en egen mosh pit wuhu:ar lite stilla.
Sångaren tog det bra. Han började prata om vädret.
"Well, it's cold tonight. Maybe it will start snowing. Yeah. Snowing. Cold."
Sen rev de loss en trevlig indiehit till. I could get used to this. Alltså, låten hette inte det, utan jag skulle verkligen kunna vänja mig vid parodiskt förutsägbara indieband varje kväll tvärs över gatan. Jag kanske skulle flytta till Göteborg.
Och ja, det är Waldorf-killen som står på huvudet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar