Vice Magazine har tillsammans med AXE utlyst en tävling där man kan få världens skönaste pris; man får bli intern på Vice-redaktionen i New York i två veckor. Det betyder om man läser det finstilta att man får bo ganska risigt, måste vara villig att jobba tolv timmar om dagen, det blir kanske inte så mycket skrivet utan mer logistik som att hämta kaffe och bagels och sjysst nog kan man först få övnings-interna på Vice-Redaktionen i Stockholm! I två veckor utan lön. Sug på den du. I det finstilta läste jag dock det roligaste; om man suger som intern får man betala allt (resan, boendet, traktamentet) själv för att kunna ta sig hem.

Kan ni TÄNKA er Vice-redaktionen (förmodligen är den i Stockholm värre än den i New York)? Ett gäng Adolf Hipsters vars medlemmar ibland slås av självinsikt och inser att de är med i Percy Tårar - "Expressen Fredag-redaktionen". Då går de hem och lägger sig i fosterställning och grunkar (gråter och runkar samtidigt). Men det går snabbt över. De har ju ändå Sveriges/NewYorks coolaste jobb.

I hemlighet är jag ju överförtjust i Vice Magazine, i alla fall den amerikanska versionen (ursprungligen kanadensiska). Hur skulle jag inte kunna vara det när de har artiklar som FANCY DANCER and other horse names och I Like to Have Tea With Cats in Japan Because I’m Shy? Jag är naturligtvis bara livrädd för att det är vetenskapligt bevisat att de är de häftigaste personerna i det kända universum. Jag har också återkommande mardrömmar om att jag dyker upp i deras Do's and Dont's-sektion, smygfotograferad någon dag när jag haltar ut ur grottan för att köpa kaffe på Seven, klädd i velourmjukbyxor, en l'Oreal-tisha 'mot cancer' som jag har fått av mamma, foppatofflor, mobboffer-glasögon och frisyr som på någon i the Melvins. Dessutom, men detta är inte vetenskapligt bevisat men egentligen viktigast, är några av skribenterna oerhört begåvade. Damnation! Okej, jag kommer ut: jag älskar Vice men är livrädd för allt de står för. Och det känns som om man får en kuk på köpet när man skaffar ett nummer av Vice dessutom; målgruppen är definitivt hipster blokes. Men ändå... Nu skickar jag mitt CV till AXE. Jag är säker på att de blir överförtjusta och jätteentusiastiska vid tanken på att en Melvins-lookin', medelålders, ensamstående morsa med 350 universitetspoäng och olika stora bröst ska förse dem med Moxie Soda och knishes. The future's so bright I gotta wear shades!