Live-blogg från Ölands Roots

Ett historiskt blogginlägg, faktiskt. Jag skriver nämligen helt live från soundclashen mellan Stereo Steppers Soundsystem från Stockholm, Jah Ark Manifest från Oslo och Firehouse från Köpenhamn på Roots-festivalen på Öland. Den som vinner får en FEEEEEEEEEET pokal och lite stålar. Jag sätter mina pengar på Firehouse, men det kanske mest beror på att deras front var den enda snubben som inte såg ut att ha bott med kackelackor sedan Bob Marley spelade på Gröna Lund.

Svenska Stereo Steppers har redan åkt ut och rightfully so. Det enda de gjorde som var bra var att hylla gamle Peps en smula. Norge borde också åka ut, för deras front ser ut som Yar Yar Binks. Men all in all; soundclashs är roliga för de skäller så vänligt på varandra. Killen i Firehouse verkar förresten vara allvarligt kär i Buju Banton. Men ärligt; Firehouse förtjänar så hårt att vinna. Verkar vara fina killar (se.t.ex bilden nedan).



Annars ägnar jag mig ju mest åt people-watching. Det är ju faktiskt fruktansvärt roligt med svenska rastafaris, framför allt deras huvudbonader. Jag har sett: virkade mössor, peru-mössor, en tomteluva, swingpjatthattar vilket verkar vara festivalgrejen nummer ett i år, tropikhjälm, fler turbaner än jag orkar tänka på och, något otippat, två cowboyhattar.

Fast jag har liksom inte orkat engagera mig idag. Det var för varmt, så först vid halvsextiden släpade jag mig ner till festivalområdet (det är 50 meter). Festivalen tar 2300 personer och det var slutsålt och INGEN var full ännu. Spännande.

För övrigt har jag nu kommit på ytterligare en sak som jag på något sätt tycker är hjärtskärande förutom överläkare som äter pinnglass; en jamaikansk artist som kilade omkring på området ivrigt mumsande på en våffla med sylt och grädde. Det liksom s t ä m d e inte.

Men det verkar som om finalduellen mellan Firehouse och Jah Ark Manifest drar ut på tiden och jag bryr mig inte tillräckligt för att ta reda på vem som kommer att vinna. Så nu går jag hem.