Teratologen

Jag är egentligen en sjöjungfru. Det enda världen märker det på är mina tår. På båda fötterna är de två tårna bredvid stortån liksom ihopväxta. Webbed feet.

JAG å andra sidan märker det på mitt tvångsmässiga havsbadande, hemliga upskattning för calypso och att jag en gång var med i en ostronätartävling (jag åt ett ostron).

Jag är väl medveten om att mina sjöjungfrutår är en, ehrm, missbildning. Den har till och med ett namn: syndaktyli. Men, whatever, jag simmar jävligt bra.

Och nu är jag på Öland och har sprungit långt och kastat mig i Kalmar Sund och fick en liten endorfinrush och känner mig nöjd med både det ena och det andra.

T.ex.

1. Böckerna från Bokus som har anlänt, dvs två böcker av profileraren Roy Hazelwood, mannen som införde den forensiska dikotomin organiserad/disorganiserad mördare.

2. Att jag hällde öl på en nyhetsuppläsare från TV4 på Debaser igår. Inte med flit, men jag hatar TV4.

3. Att jag redan har sett ett gäng tyska rastafaris förbereda sig för reggae-roots-festivalen på dansbanan här borta till helgen. Deras förberedelser bestod i att försöka resa ett tält while under the influence av enorma mängder ganja. En vacker syn. Tyskar. Trevligt folk. Bra motorvägar.

4. Jag har kapitulerat inför faktumet att jag faktiskt inte längre kan läsa romaner. Det ENDA som intresserar mig litterärt är non-fiction. Jag väljer att skylla detta på världens samtliga författare, inte på min egen krympande temporallob, eller var nu kreativitetscentrum råkar sitta.

Ja, det här var ju inte nåt vidare inlägg. Jag kanske kan rekommendera något, så verkar det som om jag hade något att säga. Så jag rekommenderar skivan Queen of Denmark med John Grant (ex Czars). Om man inte lyssnar på texterna, och om man programmerar bort Elton John-låtarna med bara Grant och ett piano är det en sjukt bra platta. Han spelade på Strand för några veckor sen och visade tyvärr väldiga tendenser på att blomma ut som "Sverige-vän", men vi kan ju hoppas att det går över.

Konserten var för övrigt rätt sweet; men suck, ja, medelåldern på publiken var nånstans kring 35+. Men, kids, det är vi som bestämmer nu. Vi är de nya 40-talisterna, so screw you. Goddamnit. Det är dags att ni visar oss den respekt vi förtjänar. Vi BYGGDE fan era jävla hipster-ställen och, by golly, postpunken är helt enkelt VÅR!