Tjoflöjt!

När jag hade min gamla blogg hade jag ett par hundra trogna läsare per dag. Nu verkar det som om jag har ungefär fjorton. För att åtgärda detta har jag beslutat mig för att tagga detta inlägg med lockande termer såsom felching, pegging och DP.

Jag är inte säker på att det är just den målgrupp som söker på sådana termer som är vad jag söker, men hey, all publicity is good publicity ("som Bianca Jagger sa" - det är det enda roliga i hela Johan Kindes infantila bok Någon sorts extas).

Så för att tillfredsställa de dreglande porrsurfarna men också mina fjorton läsare tänkte jag köra lite boktips idag. Men vänta er inget modernt.

Vi börjar med Charles Bukowski, bless his heart. Jag tänkte skriva några ord om Hollywood (1989), som jag läste på engelska eftersom Bukowskis samtliga böcker i Sverige är översatta av en kille som var lite hep på 70-talet och fortfarande använder samma lingo - men tyvärr tror jag att han ligger högt på Kulturtanternas Knulltia: jag pratar alltså om Einar Heckscher.

Det som alltid upprört mig mest med Heckschers misshandel av Bukowskis språk är att han (Ernst) helt frankt döpte om romanen "Ham on Rye" till "Min oskuld och Pearl Harbor". Vilket är helt obegripligt, för Bukowski har själv sagt att han ville att titeln skulle vara en blinkning åt Salingers Catcher in the Rye, samt också obegripligt eftersom boken mest handlar om Bukowskis nodulopostulära acne...

Ja, nu har jag ju kommit in på ämnet Heckscher. Fatta att de gav honom American Psycho att översätta! Det är ju som att be Jane Austen översätta Philip Roth!
Citat ur Einars fina CV: "Fem höga med handen!" (babelfisken säger "High five!"), "potassium-tabletter" (resten av den kända världen säger kaliumtabletter)."Himmel och pannkaka!" ropar en skäggig biker i Fear and loathing. WTF? Och så min eviga favorit: Whoooeeee!!!! i On the road blir... Tjoflöjt!!! i Heckschers händer...

Nå, nog om detta. Nu ska jag säga några ord om boken Hollywood, som ni alla givetvis ska läsa omedelbart, alla fjorton av er.

Buken är ju alltid Buken. Det här är en ganska sen roman; en nyckelroman om tillkomsten av filmen Barfly med Mickey Rourke och Faye Dunaway i huvudrollerna. Alla kändisar är ganska illa maskerade, Werner Herzog blir t.ex. Herner Werzog om jag inte missminner mig, vilket gör en Hollywood-triva-buff som jag gråtfärdig av lycka. Men själva boken... det är väldigt mycket kändisar som kommer fram till Buken och förklarar att de anser att Buken är amerikas enda ärliga författare, och så är det lite jobbigt med hans hopplöst medberoende hustru som liksom ett mantra genomgående muttrar "jag har fått honom att dricka örtte." Grattis. Hur som helst, Buken rocks, så mindre än tre flaskor Rosita av fem ger jag honom aldrig.


Är det Stoffe? Är det Kenta? Är det David Crosby? Jimmy Hoffa? Ånej, det är Einar Heckscher i sin bästa kostym.